Min första blogg

Här kommer ett recept på en SVINDLANDE GOD festmiddag!

Vet att jag inte är ensam om detta just nu...
Lågkonjukturen skördar sina offer hårt och besinningslöst.
Man ska vara tacksam så länge man har ett jobb att gå till.

Som vanligt ska det sparas och sparas och vi trogna arbetande ska gå längs ovisshetens stig
och bara hoppas innerligt att man får behålla jobbet.

Nej, nu blev det en aning dystert. Man ska inte ta ut någon sorg i förskott.
Det ordnar sig säkert på något vis.
Och om inte, så har jag i alla fall min familj och DET är det viktigaste.
Ni är mitt ALLT!

Till helgen ska min fina mamma ha tjejkväll.
Ska bli riktigt nice att få avnjuta god mat i trevligt sällskap!
Längtar! 

Åh, vad härligt med helg så att man får rå om sin familj lite extra..

Vi har precis haft lite mysfredag hela familjen. Vi hyrde filmen Wall-e och så blev det lite chips, lättsaltade skruvar och lite coca cola till det. Hur mysigt som helst!

Barnen verkade tycka att filmen var jättebra. Emilia satt stilla nästan hela tiden och följde med hur bra som helst och William tyckte nog att filmen ibland nästan var för spännande
-han höll händerna för ögonen och uppmanade mig att inte heller titta. Tokunge där!

I slutet på filmen tog robotarna varandra i handen och vacker musik spelades.
Min lille romantiker här hemma tittar storögt på dem och säger sedan:
"Mamma...., Eva och Wall-e ääälskar varandra"
Go´hjärtat mitt!

Barnen är nattade och nu är det vuxentid som gäller.... med bl.a. lite Let´s dance förstås.
Trevlig helg!

De senaste dagarna har varit helt galet intensiva - därför ingen bloggning.
Tokmycket att göra på jobbet... och tokmycket att tänka på.

När jag igår kom till "dagis" för att hämta mina små juveler började William att kräkas.
Fröken sa att han inte hade visat några tecken tidigare på illamående, utan varit pigg och glad.
Efter att han kräkts var han pigg igen och jag önskade hett att det kanske inte var magsjuka i alla fall.

Den lilla förhoppningen höll i sig tills vi kom hem för då var det dessvärre dags igen.
Den här gången hann vi i alla fall fram till toan vilket underlättade en hel del.

Det värsta med magsjuka i kombination med småbarn är all denna tvätt som blir
och att torka spyor här och var är väl inte heller nån hit direkt.

William kräktes fem gånger totalt i går kväll,
varav endast en gång resulterade i dusch och nedkräkta sängkläder.

Han sov hela natten men kräktes igen klockan sju imorse.
Därefter ville han ha välling som han drack upp och fick behålla.......i ca en timme.
Nu har han druckit massor av coca cola, knaprat lite kex och förhoppningsvis är det över nu - håller tummarna.

Själv springer jag omkring här och decifinerar allt jag kommer åt.
Jag VILL VERKLIGEN INTE att någon fler får magsjuka.
Jag har en studieresa till Västerås inplanerad nästa vecka som jag absolut inte vill missa.

Tyvärr är ju oddsen små för att resten av familjen ska klara sig - särskilt Emilia.
Dagens höjdpunkt (än så länge) var väl när William kräkte ner hela sig och soffan imorse.
En del hamnade också i hinken och nyfikna lillasyster skulle naturligtvis kolla vad som fanns där. Innan jag hann stoppa henne (var fullt upptagen med att ta reda på storebror),
snubblar hon och hamnar rakt i hinken!!! Usch, blä och tvi!
Där stod jag plötsligt med två barn som behövde duschas och en hel massa torkande som väntade.

Roligare kan man ju ha..

Vet inte vad man ska säga...

Tror bestämt att min lillplutt är kär på riktigt.
Imorse när jag lämnade barnen på dagis pekade William på hyllfotot av E:
"Mamma, jag ääääälskar E", utbrast han spontant.
Det är tredje gången som han nämner detta. Lika allvarlig varje gång..

Han har också berättat för sin pappa att han tycker om E och dessutom upplyst honom om att killar faktiskt gillar tjejer, (ifall nu inte pappa visste det..)

Vad månne det bliva av detta????

Så himla skönt att efter en arbetsdag få komma hem till dukat bord med god mat.
Tack, vännen min!

Mitt i maten ringer Williams "bästa kompis" mamma och undrar om vi inte vill hänga med dem ut en stund. Barnen hade fått en fyrhjuling av sin farfar som de ville testa.
Självklart hakade vi på och efter lite bök och stök kom vi iväg. Kidsen hade superkul med både att köra fyrhjuling och att leka i snön. 
Behöver jag säga att vår son tyckte att det var häftigt, eller som han själv sa:
"Det var det fränaste jag gjort!!"

Lillstumpan sitter och myser i vagnen! (mars 2009)

Jag fick för lääänge sen en utmaning av min kära svägerska som handlade om att man skulle skriva ner minst 8 fakta/ovanor om sig själv och sedan sprida det vidare till 8 stycken andra. Med tanke på tiden som har gått så lämnar jag öppet för alla som vill att anta utmaningen och här kommer några fakta om mig:

Jag är född i kräftans tecken och min personlighet stämmer på många vis mycket väl in på de egenskaper som en "kräfta" anses ha. Bland annat är jag och har alltid varit väldigt barnkär och gärna tagit hand om de små. Min familj betyder allt för mig och jag skulle gå genom eld och vatten för varenda en av dem.

Jag är lite av en pedant. Älskar att ha ordning och reda omkring mig och tycker att känslan av ett nystädat hem är helt underbar. Vidare så är jag lite av en ekorre och samlar gärna på mig proviant och förbrukningsvaror i lager. Känns så skönt att veta att man har allt hemma. Däremot sparar jag inte på saker som jag/vi inte har någon nytta av. Här rensas det friskt emellanåt och det mesta som inte fyller någon funktion slängs, skänks eller säljs bort.

Om det finns något jag verkligen AVSKYR så är det egoism och brist på hänsyn. Människor som trampar på och inte bryr sig om hur andra känner eller som inte tar hänsyn till andra människors liv och vardag, gör mig både upprörd, arg och ledsen. Det kan t.ex. handla om att ta någons hjälp för given utan att tänka på hur den personen mår eller har det, att inte passa tider man bestämt eller att ändra det man planerat i sista stund eller att låta sina egna känslor (ilska, bitterhet, svartsjuka) styra när det gäller barns rätt till båda föräldrarna.  Allt detta går bort, bort bort... Känns sjukt respektlöst att ignorera andras liv för att det passar en själv.


Jag har en hemlig dröm. Jag är toksvag för musiker (särkilt sångare och gitarrister av någon anledning) och jag har alltid drömt om att själv kunna sjunga och bli en erkänd artist.
Realist som jag är så är jag mycket införstådd med att detta för evigt kommer att förbli en dröm. Till den insikten finns minst två anledningar:
* Jag är fullständigt omusikalisk
* Jag skulle aldrig, aldrig våga/vilja ställa mig på scen inför massor av människor


En annan "dröm" är att få ägna mig mer åt att göra tårtor. Jag älskar att baka och framförallt att garnera tårtor. Det roligaste är nästan att få göra tårtor till barnkalas, dop och liknande - sååå kul! Då får man vara lite extra kreativ...


Varje gång jag ska ta ett glas vatten sköljer jag ur glaset tre gånger innan jag fyller på med det vatten som jag faktiskt tänker dricka. En annan tvångstanke/ovana är att jag alltid blåser på allt innan jag smakar, även kalla saker som glass och dricka. Ingen aning om varför...


Jag känner mig ödmjuk inför livet och är väldigt tacksam över det jag har. Svåra stunder i livet har fått mig att inse att man ska se det vackra man har runt omkring sig, istället för att fokusera på det man inte har. Att man med en positiv inställning faktiskt kan förändra sin egen (och kanske även andras) upplevelse av livet. Jag tror alltid gott om alla människor och anser att alla förtjänar en andra chans.

Jag har världens bästa sambo och de finaste ungarna i världen !!!
(Ja, jag vet att alla föräldrar tycker samma sak om sina barn)

I bilen hem från kalas nr ett tidigare idag utspelas den här dialogen:

- Du, mamma, vet du en sak? undrar min son allvarsamt.
- Nej, vad då? svarar jag.
  .............................. (lång tystnad)
- Jag har en sej (tjej) jag, faktiskt. E på dagis.
- Har du, vad roligt! svarar jag en aning chockad av det han just sagt. 
  Min son är 3 år och 5 månader!
- Mm, hon är söt........å snäll............................å lite bråkig.
  Mamma, hon är lite bråkig faktiskt, hon vill inte...kramas.

Behöver jag säga att jag bubblade av skratt inombords???
Älskar dig så, min lilla tokunge!

Det är tur att man älskar sina barn så mycket som man gör annars hade jag nog lämnat in min son på närmaste barnhem idag. Någon som känner igen sig???

William är verkligen världens goaste, raraste, snällaste och mysigaste kille i vanliga fall -
MEN när han visar sitt härliga trotshumör är han inte fullt lika söt kan jag lova. Ikväll visade han upp sin absolut sämsta sida när vi skulle åka hem från morfar... och jag kan säga som så att mitt goda humör från förmiddagen försvann lika snabbt som en avlöning... 

Nu ligger han i varje fall och sussar gott och jag känner att mina krafter sakta börjar återvända igen. Ska ta mig en stor kopp te nu... eller kanske ännu hellre ett glas vin. Det får nog bli det sistnämnda, jag är ju trots allt ledig hela veckan..

Gissa om jag blev glad när min älskling kom hem inatt och sa att allt hade ordnat sig! Det var nämligen så att min Daniel och hans mamma var ute och letade efter L i flera, flera timmar. Oron att något hänt honom kom ganska tidigt på kvällen då han inte kommit hem från skogen fastän det hunnit bli mörkt ute. Daniel och svärmor åkte runt, runt på alla möjliga och omöjliga ställen. De hittade honom inte förrän klockan två på natten, längs en grusväg långt upp i skogen. Där hade han kört i diket vid halv två på eftermiddagen och alltså suttit där sedan dess. Det verkade dock inte ha gått någon nöd på honom. Han hade inte gjort sig illa och han hade haft bilen igång långa stunder så han var inte särskilt frusen heller. Slutet gott, allting gott!

Vet inte vad jag ska ta mig till - börjar bli riktigt rejält orolig kan jag säga. Även Daniel som i vanliga fall är lugnet självt börjar nu ana oråd.. Finns ingenting jag kan göra åt situationen just nu heller vilket känns grymt jobbigt. Kan bara be om att allt kommer att ordna sig... Är jättetrött och borde verkligen försöka sova, men jag vet att det är lönlöst. Kommer inte att kunna somna förrän jag/vi fått någon form av besked. Snälla, snälla låt allt vara som det ska...

Är nyss hemkommen från la stada. Precis nattat barnen och känner nu hur en härlig doft av varma mackor sprider sig i huset. Älsklingen håller på att fixa fram lite mys till oss..
Det är vi värda!

Har gjort en del fynd idag, bland annat så hittade jag två par superläckra jeans till lillgrabben på rean. För övrigt blev det ett par böcker, några kuddar, en stol till Williams skrivbord, ugnsformar, två hissbara tvättställningar (så att vi ÄNTLIGEN kan hänga tvätten i tvättstugan), nya gympadojor till William, några födelsedagspresenter och en massa annat smått och gott. Blev inte särskilt mycket mat handlat, men blöjor, tvättlappar och välling hamnade i alla fall i vagnen. Man känner sig helt slut efter en dag i stan. Minns en tid då man med eller utan pengar skulle ha kunnat springa i affärer från morgon till kväll hela veckan lång. Nu är man fullständigt nöjd efter bara några timmars shopping...

Imorgon börjar egentligen sportlovet, men inte för mig. Jag har själv valt att lägga upp det så. Jag läser nämligen en högskolekurs i "äventyrspedagogik" och då har vi i vår lilla studiegrupp valt att ta en heldag till vår gemensamma uppgift imorgon. På tisdag är tanken att jag ska åka till jobbet och försöka få undan lite av allt det som hela tiden ligger över en att man måste hinna med. Förhoppningen är att perioden efter sportlovet ska kännas lite mindre stressig... Från och med onsdag ska jag i alla fall koppla bort jobbet helt och bara njuta av att få umgås med mina barn. Har en del planer för det, men vi får väl se hur det går med förkylningen som är på intågande.

Nej, nu är det visst dags att koppla av en stund med te (i de stoooora, fina muggarna som vi också fyndade idag) och galet goda varma mackor - mumsfilibums!