Min första blogg

Tror att jag somnade i samma sekund som jag la huvudet på kudden igår. Vaknade dock ett par timmar senare av att vår lilla tös var ledsen och hade svårt att sova - ont i magen verkade det som. Natten fortgick och lillskruttan ömsom sov och ömsom grät fram till tretiden då pappa åkte till jobbet och jag och lillhjärtat smög ner så att storebror skulle få sova. Ett par timmar och flera huskurer senare kunde hon bajsa och sen somnade hon och sov nöjt. Förhoppningsvis är allt bra när hon vaknar igen... Så vansinnigt maktlös man känner sig när ens barn är sjukt!
Själv känner man sig mer död än levande idag. Har ju storebror att ta hand om medan lillasyster sussar gott, och han verkar inte ha några planer på att låta sin mamma vila. Har jag lite tur kanske man hinner sova en stund eller i alla fall vila medan de sover middag lite senare, om nu inte Emilia bestämmer sig för att hon har sovit nog då. Vi har alltid varit väldigt noga med rutiner här hemma och barnen är väl inkörda på sina sov- och mattider. Det gör att vardagen fungerar enkelt och barnen mår bra av det, men vid såna här tillfällen då t.ex. dygnsrytmen störs brukar hela dagen bli alldeles tokig. Som tur är brukar det oftast vara lätt att komma in i samma rutiner igen.

Jaja, nog om det. Nu är det väl dags att börja fundera på vad man ska laga till lunch. Var ju inte direkt inställd på en hemmadag idag, men å andra sidan så bör man med små barn egentligen alltid vara beredd på det...

                                                                                 

 Emilia, 1 år och 3 månader, mätt och belåten (nov 2008)

William, 9 månader, plaskar i sin badbalja på stranden (juli 2006)